Hashtag welcome to Facebook
Galen, crazy, loco, bananas...det finns många ord att beskriva detta tilltag med. Inte ens jag själv vet riktigt vad jag håller på med. Men med tanke på att jag har känt de flesta av er läsare rätt länge är ni förhoppningsvis vana vid det och står ut ett tag till...
-
Jag är galen. Bara så att ni vet. Mamma, varför uppfostrade du mig inte till ett vettigare barn??!!??!!!!????!
Back2business
Gud vilket rörigt inlägg det där förra var inser jag nu, men jag hoppas att andemeningen framkom i alla fall. Om inte annat kan det ju tjäna som en påminnelse om att inte blogga när kroppen är inställd på att klockan egentligen är 02:30 och man har varit vaken i nästan ett dygn. Även idag är jag rätt trött så det har inte blivit mycket vettigt gjort, har bara ätit en helvetes massa jordgubbar och drygat på Facebook. Laddade upp mitt Da Nang-album idag så det har blivit en hel del såna där små röda pluppar! Egentligen behöver jag plugga till min omtenta i fonetik som hägrar på fredag men motivationen infinner sig verkligen inte. Jag vet redan nu att jag inte kommer att klara den så bitterheten över att jag inte bokade två veckor till i Vietnam är stor...
Hemma?
Ja, tillbaka i Sverige är jag i alla fall, men jag vet inte riktigt om jag kan kalla det hemma på samma sätt längre. Missförstå mig inte - jag älskar Sverige och allt det har gett mig vilket jag alltid kommer göra, men mina två veckor i Da Nang har känts som hemma på ett helt annat sätt. Trots att jag är 100% uppvuxen i Sverige och har noll koll vad gäller vietnamesisk kultur kändes det så naturligt att bara falla in i deras livsstil, även om det finns miljoner grejer jag inte är van vid. På Tram Anhs mormors begravning när jag fick smått panik för att jag inte visste hur man ska göra och det verkligen var tillfället med stort T som man inte vill verka oartig och respektlös vid, eller bara en sån sak som att slänga skräpet på marken när man sitter på en uteservering för att det faktiskt finns någon som jobbar med att sopa upp det. Men allt kändes så rätt, naturligtvis utseendemässigt också - att komma till ett land där 1,54 klassas som medellängd och alla har noll näsben, stora läppar och lika fuckade tänder som jag hade innan jag fick tandställning. Det går inte att beskriva med ord alla de känslor jag har i kroppen just nu, hur mycket jag saknar staden och landet jag lämnade för knappt ett dygn sedan eller hur mycket jag redan längtar tillbaka.
Jag kan inte förklara den värme mitt hjärta kände vid synen av pojkarnas lyckliga ansikten när vi tog med dem till bion och den glädje det fylldes med alla gånger tillsammans med 2EC då jag fick pröva på livet som det hade sett ut om jag inte hade kommit till Sverige. Lika lite som jag kan förklara den vrede och sorg det kände när Tram Anh berättade för mig om den gravt förståndshandikappade flickan på social support-centret, lika gammal som mig, som blivit våldtagen och sedan fött en son, eller hur ont det gjorde att hitta Tuấn gråtandes på trappan efter att jag på på lördagkvällens engelskalektion berättat att jag om bara några timmar skulle åka tillbaka till Sverige. Det är med väldigt blandade känslor jag är tillbaka i mammas källare, några av dem nyfunna sådana som jag hela tiden har vetat skulle vara meningslösa om de dök upp. För hur länge är två veckor egentligen? Ingenting. En droppe i den oändliga tidsoceanen.
Men mitt i denna emotionella röra står ändå en enda tanke fast, och det är denna: jag kommer definitivt att komma tillbaka.
Bio på jobbet
God onsdagsmorgon på er, även om ni därhemma i Sverige nog inte har vaknat än. Igår var en mycket trevlig kväll! Gấu, Mr. Viets systerson som "praktiserar" på VV bjöd med oss tillsammans med sina vänner för att åka och bowla. Det gick riktigt bra faktiskt! Med en strike (gjorde själv) och en spärr (berodde på systemfel) var jag till och med bättre än alla killar utom Gấu hehe. Innan dess tog Nuong med oss ut för att äta, men det var tyvärr inte lika trevligt sett i efterhand. Jag fick nämligen i mig något dåligt så mitt i natten var det bara till att vackla in i badrummet och få upp allting igen. Uscha!
Får hoppas att jag är helt återställd tills i eftermiddag då vi ska på bio med några av barnen från social support. Despicable Me 2, med vietnamesisk dubbning och inga engelska undertexter. Ska bli intressant att se hur mycket jag hänger med på den asså...
Bowlinggänget! Haha alltså detta låter nog helt knäppt för de flesta av er, men här i Vietnam är alla avundsjuka på mig för att jag är så blek. I måndags när vi var vid poolen med ssc-barnen ville Ha, en av tjejerna från EC, hela tiden ställa sig i skuggan för att hon tyckte att hon hade typ svart hud jämfört med mig...
Underbara
Näe alltså vet ni vad?!? Jag ångrar så extreeeemt mycket att jag åkte hit för det betyder också att jag måste åka hem. Fy! vad jag inte längtar! Igår hade vi möte med engelskaklubben och det var sista tillfället för den här gången jag kommer träffa min söta Lê Na. Hon är en av de jag har kommit närmast under min korta tid här då hon inte bara delar mitt namn (olika stavning, samma uttal) och har till och med sämre syn (-7,5!) utan också har visat mig runt i stan, tagit mig med på massa olika grejer, alltid månat om att jag hänger med och är okej och bara varit en så himla bra vän i allmänhet.
Men alla de andra är förstås också underbara och jag kommer sakna dem så otroligt mycket! Jag har till och med hittat några kpop-kompisar (alla tjejer här älskar kpop och killarna hatar det haha) som jag har suttit och dött över EXO med hahaha. Jag lovade att jag ska försöka dra med mig lillebror hit vid jul och att jag definitivt kommer att komma tillbaka nästa sommar, men hur det än blir kan tiden ändå inte gå snabbt nog.
2EC ❤❤❤
New in
Väska $5, skor $10
Detta är alltså vad jag köpte igår! Och JA, självklart hade jag velat shoppa mer när det är så billigt som det är. Men ärligt talat - när Tram Anh står och suckar över ett par skor för 140kr för att hon aldrig kommer anse sig ha råd med det priset. När Lê Na gång på gång frågar om det verkligen är okej med fem dollar för väskan för försäljerskan har naturligtvis höjt priset då hon märkte att jag inte talar vietnamesiska. Och när jag dessutom är här för att arbeta för en organisation som kämpar som bara den för att kunna ha råd med att ge en handfull barn lyxen av varsin burk yoghurt någon gång ibland. Lusten att köpa ytterligare fyra par skor och kanske någon fin klänning dämpas liksom då.
Lê Na frågar om jag vill kolla på kläder. Jag skrattar lite stelt och säger nej, det räcker såhär. På vägen ut passerar vi ett stånd där det står Zara på de flesta av etiketterna. Blusen jag har på mig råkar komma från just denna butik, men en legitim sådan i Sverige. Vi passerar. Jag undrar hur många burkar yoghurt jag hade kunnat bekosta med pengarna jag betalade för min blus.
Lördag i Da Nang
Det blev lite shopping ändå! Lê Nas pappa kom hem och fixade den där punkteringen åt henne, så vid halv fyra mitt uppe i min tupplur ringde hon och frågade om jag ville hänga med en sväng. Det blev dock inte Han Market utan en annan som ligger nära social support-centret, då vi sedan skulle vidare dit för veckans andra och sista engelskalektion. Jag gick därifrån en hel hundralapp fattigare, men i utbyte har jag nu ett par nya skor (typ 12 cm klack dör när ska jag ens använda dem) och ÄNTLIGEN en brun väska i lagom storlek.
Efter skolans slut bjöd Lê Na med mig hem till henne för middag, men då strömmen hade försvunnit igen fick vi vackert lov att äta på restaurang istället, tillsammans med Nhan, Lê Nas pojkvän, samt hans mamma som är på besök. Egentligen skulle vi åkt till Dragon Bridge då den sprutar eld varje lördag kl 21, men då Nhans mamma ville ha en pratstund avslutades kvällen istället hemma hos den väninna hon bor hos under tiden hon är här. Ni anar inte hur jäkla bortkommen jag kände mig mitt i en konversation mellan fyra människor på ett språk jag kan typ tre ord av. Ännu värre är det när folk hela tiden tror att jag faktiskt kan prata vietnamesiska och tilltalar mig därefter...
Bild från torsdagens lektion! Killen allra längst till vänster är Tuấns bäste kompis tror jag och de är verkligen av samma skrot och korn de där två. Högljudda och stökiga som bara den och idag fick de för sig att de skulle kasta pappersbollar och spruta bläck på mig. Små skitungar är vad de är!!!! Men Tuấn fick nog dåligt samvete för han drog med mig till toaletten och hjälpte mig att tvätta mitt ben. Jag kan fortfarande inte bli arg på honom. ;P
Desperat...
...är vad jag har känt mig de senaste timmarna! Strömmen försvann nämligen vid halv åtta-tiden och som medlem av det moderna samhället på 2000-talet är det ju alltid intressant att se hur man (inte) klarar sig då. Till råga på allt skulle ju jag och Lêna dessutom till Han Market vid åtta (ja äckligt tidigt i mitt tycke också) men när hon fortfarande inte hade dykt upp klockan tio och vår enda chans kontakt är Facebook (kräver wifi) blev jag naturligtvis orolig. Det visade sig i alla fall att hon hade fått punktering på sin moppe så det blev ingen shopping. Men helt sysslolös kommer jag ändå inte bli idag då vi i eftermiddag ska till social support och ha engelskalektion igen. Jobb på min lediga dag men vad gör det när mitt jobb är så jävla underbart?
Min lille gris jag målade igår kväll! Dock trodde jag att det var vattenfärger så min staty blev ganska blek och glåmig jämfört med alla andras...Lêna däremot visade sig vara en expert av aldrig förut skådade mått med runt 60 (!) av dessa i sitt rum!
불금!
God kväll bloggen! Här i Da Nang är klockan precis efter sex på kvällen och jag ligger och vilar en stund efter middagen, som idag bestod av vietnamesiska pannkakor. Tänk er en omelett som man lindar in i rispapper och ni har en ganska bra bild av hur denna rätt ser ut. Vår variant idag hade fyllning bestående av grönsaker och räkor, samt att vi doppade dem i någon slags jordnötsaktig sås. Satt fint!
Om en stund ska vi ut med Lê Na från engelskaklubben och pröva på en för mig hittills outforskad aktivitet. Som hon förklarade det köper man en vit staty och målar och dekorerar den därefter. Låter lite diffust, ja, men vi får se!
Här är några bilder från idag, jag tillsammans med två killar från social support-centret som jag verkligen har fallit pladask för. Så himla underbara är de! Dock berättade Mr. Viet att Tuấn (längst ner) tydligen är en riktig liten vilde - 13 år, röker och vägrar gå i skolan. Men man gav mig en teckning idag och jag är ju som sagt lite svag för honom...
Första jobbdagen
Japp, idag var det dags att börja på riktigt. Dock såg arbetsdagens första halva (på bebis-hemmet) i princip likadan som när vi var där första gången och introducerades. Det var (än så länge) inga svåra uppgifter utan det var lek, matning, blöjbyte o.s.v. som gällde. Vi jobbar dessutom heller inte så länge - ca 08:20 lämnade vi huset och ungefär klockan elva tror jag att vi åkte tillbaka.
Nu är klockan 12:15 och således mitt i den dagliga vilostunden. Mellan ca elva och halv ett tar man en paus för lunch och tupplur, vilket jag tror beror mycket på att det är som varmast mellan dessa tidpunkter, speciellt nu på sommaren. Både igår och idag har termometern i bilen visat på 40 grader! Och i Sverige jublar vi när temperaturen kämpar sig över 23 typ...
Vid tvåtiden ska vi iväg till ett dagis där vi ska undervisa barnen i engelska, så jag ska också försöka sova en stund innan dess. Sömnen har nämligen fått ta en del stryk dessa dagar då vi jobbar till fem-sex och bara har kvällarna till att hitta på saker. Igår åkte jag, Joost och Nuong (jobbar på VV) tillsammans med ett gäng universitetsstudenter (de har en engelskaklubb vars möten jag och Joost är med på) till en bar för att titta på Vietnam-Arsenal. 15 MILJARDER vietnamesiska dong kostade det att få hit Arsenal. Det är ju i och för sig rätt mycket mindre i svenska kronor, men 4,7 miljoner räcker ju till det med. Dessutom vann engelsmännen med 7-1 så om det var väl spenderade pengar går ju att diskutera...Jaja, apropå engelskaklubben ska vi i alla fall till social support-centret vid fem för mer engelskaundervisning tillsammans med dem. Bra träning om jag nu vill bli lärare!
Nu är klockan 12:15 och således mitt i den dagliga vilostunden. Mellan ca elva och halv ett tar man en paus för lunch och tupplur, vilket jag tror beror mycket på att det är som varmast mellan dessa tidpunkter, speciellt nu på sommaren. Både igår och idag har termometern i bilen visat på 40 grader! Och i Sverige jublar vi när temperaturen kämpar sig över 23 typ...
Vid tvåtiden ska vi iväg till ett dagis där vi ska undervisa barnen i engelska, så jag ska också försöka sova en stund innan dess. Sömnen har nämligen fått ta en del stryk dessa dagar då vi jobbar till fem-sex och bara har kvällarna till att hitta på saker. Igår åkte jag, Joost och Nuong (jobbar på VV) tillsammans med ett gäng universitetsstudenter (de har en engelskaklubb vars möten jag och Joost är med på) till en bar för att titta på Vietnam-Arsenal. 15 MILJARDER vietnamesiska dong kostade det att få hit Arsenal. Det är ju i och för sig rätt mycket mindre i svenska kronor, men 4,7 miljoner räcker ju till det med. Dessutom vann engelsmännen med 7-1 så om det var väl spenderade pengar går ju att diskutera...Jaja, apropå engelskaklubben ska vi i alla fall till social support-centret vid fem för mer engelskaundervisning tillsammans med dem. Bra träning om jag nu vill bli lärare!
lite bilder i blandad ordning, ska skriva bildtexter när jag får tillgång till en dator!
på flygplatsen
bad i Dai Loc! Detta var första gången, sedan badade vi även när vi åkte till Dai Loc över torsdag-fredag sista veckan+tog med barnen från social support till poolen på måndagen.
jag och joost stack ner till floden, där alla uteställen för turister ligger, en kväll och tog en öl. i bakgrunden syns nybyggda dragon bridge! sjukt häftig, ändrar färg och varje lördag sprutar den eld.
avokadoglass efter första mötet med 2ec
rundtur i stan på eftermiddagen samma dag som jag kom. dragon bridge även här, sedd från parkeringen vid museet.
en av tjejerna i dai loc! så sööööt
Vietnam-uppdatering
Hej allihopa där hemma i Sverige? Hur har ni det? Själv har jag det SUUUUUPER här i Da Nang!!
Självklart kunde min resa hit dock inte gå helt problemfritt, utan flyget från Paris lyfte två timmar försent och därmed missade jag min transfer från Hanoi. Så när jag väl anlände fick jag först vänta på bagaget i en evighet, sen hitta en ny flight plus försöka kontakta personalen på Volunteer Vietnam som stod här i Da Nang och väntade på mig.
Men allt löste sig och min första kväll i Vietnam spenderades på Mr. Viets (VV:s chef och grundare) födelsedagskalas. Det var mr. Viet, hans familj, VV:s anställda, jag och så den andre volontären, en holländsk kille vid namn Joost. Jag tror aldrig att jag har varit med om en liknande fest, vi blev serverade säkert tio rätter, skålade minst lika många gånger och mr. Viet höll ett jättefint tal.
Just nu är klockan 08:11, Joost och jag har precis ätit frukost och vid halv nio ska vi få en liten introduktion till vad det är vi ska göra resten av tiden här. Hoppas på mycket roligt!!
PARIS
HEJ!! 20 SEK INTERNET KVAR MEN JAG MAR BRA
Allsång!
Slängde ihop en kladdkaka såhär på kvällskvisten då mamma och Love skulle åka in till Borås och käka donken på vägen dit, så jag tänkte att jag vill minsann också ha något onyttigt (plus för att jag i alla fall vet vad min innehåller).
Sitter just nu bänkad framför tv:n i sällskap av en bit av min kaka och väntar på...ja kan ni gissa? Ja men Håkan såklart! Jag missade ju honom tyvärr i Slottsskogen eftersom jag hade besök då men på tv är väl inte helt fel det heller! Något jag taggar ännu mer inför är såklart Känn ingen sorg. Ingen som har sett Torka aldrig tårar utan handskar kan väl tycka illa om Adam Lundgren (min kändiscrush på honom är inte så liten den) och jag hoppas att han är minst tio gånger så grym i denna film!
Anledningen till Borås-besöket förresten? Min käre bror ska nämligen flytta hemifrån! Idag var det dags att skriva på några papper och någon gång i mitten på augusti bär flyttlasset iväg. Han har blivit så stor den lille skiten!!!!!!!!!!!!! Kul ändå på ett sätt eftersom vi har lite mer gemensamt nu när vi båda är lite äldre. Idag pratade vi till exempel om en eventuell resa till New York i höst. Den idén har jag då inte det minsta emot!
last night
Heeej bloggeliloggen! Igår va jag som sagt hos Nicke i Örby tillsammans med mina kära vänner och det var en toppenkväll verkligen. Bea har jag inte träffat sen studenten så det var verkligen jättekul att de drog ihop detta! Det var jag, Tommy, Amanda, Henrik, Bea & Nicke, Elin & William och så Ellen & Sam som jag bara har känt till utseendet från skolan innan men som också var jättetrevliga. Vi spelade kubb, grillade och avslutade med några omgångar Med andra ord och jag tror att klockan var närmare två innan vi åkte därifrån. Bea skulle visst upp och jobba vid sex...
Beas jobb ja, hon och hennes mamma driver ett café i Borås så jag lovade att göra lite reklam för det! Har ni vägarna förbi ligger det i KappAhl-huset vid Stora torget, gå bara igenom KappAhl så kommer ni rätt på caféet. Jag har själv inte varit där än men ska definitivt göra det nästa gång jag är i Borås. Espresso House, pfft...
Vill man även träffa min fantastiska vän Bea ska man komma dit någon dag mellan tors-lör då hon jobbar ;)
söta värdparet!
onsdag
vacker bild från när jag var norrut senast! är dock osäker på om annas ansikte påverkades av effekten eller om hon verkligen ser ut sådär...
Idag är det onsdag och det betyder att slutet på veckan närmar sig, min sista vecka i Göteborg innan jag åker hem till mamma och spenderar några dagar där. Och sedan åker jag till Vietnam. Kan ni fatta?? Det kan då inte jag, tiden har bara rusat iväg sedan jag fattade det där högst spontana beslutet och nu är det snart dags. Just nu är jag sjukt nervös och ser ärligt talat inte fram emot resan jättemycket, men förhoppningsvis är det bara en fas som snart är över. Det blir ju vad man gör det till, för att använda ett extremt klyschigt, men ack så sant, talesätt (de brukar vara det, de där uttrycken).
På fredag ska jag i alla fall hem till Nicke, min gymnasieklasskompis Beas pojkvän, på "Teparty utan Te". Jag vet ännu inte exakt vad detta innebär men det var så evenemanget hette på Facebook! Oavsett om det blir te eller inte är jag i alla fall säker på att det kommer bli en grym kväll med några av världens bästa vänner. Hörde något om FIFA på storbilds-projektor?
dööööör
skrattade så mycket att jag satte i halsen
