Hoi An
Internet här på hotellet har knasat det senaste så jag har inte kunnat blogga :(
Jag och Vi åkte från Da Nang på fredagseftermiddagen och var framme vid hotellet nån gång vid sextiden. Maria och Tina hade åkt dit dagen före så fort Tinas flyg från Hồ Chí Minh hade landat, så det var bara för mig och Vi att byta om från våra dammiga reseoufits och sedan var det dags att gå ut. Vi gick och kollade runt i några affärer en sväng, Maria hade beställt lite skor, innan vi käkade middag nere vid floden. Det var första gången jag besökte Hoi An och det var såååå vackert vid flodstranden efter att mörkret sänkt sig. Hoi An är över 2000 år gammalt och finns med på UNESCOs världsarvslista, och man märker verkligen att det är gammalt när man går runt där. Husen är av en helt annan struktur och byggnadstyp än de i Da Nang, och det finns mycket mer skrivet på kinesiska och gammal vietnamesiska. Turisterna dock...
Alla vietnameser kallar Hoi An för "den västerländska staden" och man förstår verkligen varför så fort man kommer dit. Det är visserligen skönt även för mig att alla pratar engelska, men när det utanför varje skrädderi, hotell och restaurang står någon och ropar "hello madam! Hello sir!" skäms jag både som turist och vietnames. Det är svårt att förklara hur jag känner men på något sätt tycker jag att det är ovärdigt vietnameserna att behöva stå så. Samtidigt avskyr jag hur de så fort kunderna har lämnat stället skrattar bakom ryggen på dem åt dessa tjocka, ohövliga västerlänningar som kommer här och låter sy upp fula kläder och köper fåniga tavlor gjorda av äggskal.
Nåja, det var fint i alla fall och jag köpte ytterligare ett exemplar av världens coolaste iPhở-tisha, denna gång en röd som present till Marcus. Jag antar att båda mest kommer sova i dem, men vi kommer banne mig vara världens ballaste sovande människor! Efter middagen gick vi och drack öl och rökte vattenpipa på ett ställe som hade storbildsskärm, och när stället så sakta började innehålla fler gäster än oss kom vi på att det var ju matchdag. Snabbt som attan bänkade vi oss rakt framför skärmen och även två australiensiska killar som Maria träffat vid ett tidigare besök i Hoi An gjorde oss sällskap. Jag fick dock huvudvärk lagom till halvtid och drog hem, men de andra stannade matchen ut och drog till och med vidare till en klubb efteråt. Klockan var visst kvart över fem när de kom hem...
Mysigt var det i alla fall och Tina och Maria sa att de alltid har varit sugna på en svensk midsommar, så förhoppningsvis var det inte sista gången vi sågs. Jag är sugen på att åka till Hoi An igen men då får det bli i sällskap med endast vietnameser...
Kommentarer
Trackback