lina

Så sitter en här återigen,sista dagen på min vistelse i Da Nang och vet inte om jag vill ta till lipen eller inte. Nej okej just nu känns det faktiskt helt okej, men hur jag kommer att bete mig imorgon kväll på flygplatsen vet en aldrig...

 

Jag har i alla fall två roliga sista dagar kvar, ikväll är det den traditonella ses-snart-igen festen och imorgon förmiddag är jag "inbjuden" till Bông Phượng för en sista behandling. Var där i söndags med Lina och Na och sa då när det var dags att gå att detta var mitt sista besök, men eftersom jag gick runt och intensivt hatade mitt lockiga hår (permanenten har släppt jättemycket) de två nästkommande dagarna åkte jag dit med Giang i tisdags, till de anställdas förvåning (smått roade blev de nog också). 

 

Bjöd även in dem till festen ikväll men det är nog tveksamt om någon kommer eftersom de inte känner någon där, inte pratar engelska och dessutom jobbar de flesta...Nåja imorgon ses vi i alla fall! Har numera även en stående inbjudan till både skönhetsbehandlingar och kaffe nästa gång jag kommer hit och är ledig. Näst efter barnen och alla vänner är Bông Phượng lätt det jag kommer sakna mest lolZ

 

 

Idag var vi inbjudna på lunch hos Vi, en av Hàs klasskompisar, tillsammans med Nhu, en annan tjej i deras klass. Jag har träffat dem en gång innan och de är jättesnälla även fast de inte pratar så mycket engelska så kommunikationen är lite hackig. Efter lunchen åkte vi och bowlade och jag var pinsamt dålig...vet inte vad som har hänt men hur jag än försöker vinkla handen eller ställa mig åker drar klotjäveln alltid åt vänster på slutet, oavsett hur rakt det rullat fram tills dess. /(%€W)%&!!

 

Efter det var Vi och Nhu tvungna att åka hem så Hà, Lina och jag satte oss framför huset och bara pratade. Jag provkörde även Hàs moped ett par vändor på gatan utanför och själva körningen är inte så svår, men tanken på att ge mig ut i trafiken gör mig milt sagt skräckslagen. Som i de flesta östasiatiska länder är trafiken i Vietnam helcrääjZZy och skulle jag någon gång flytta hit och skaffa mig en egen liten tvåhjuling dröjer det nog ett tag innan jag vågar mig över 20 km/h. Efter ett tag fick vi även oönskat sällskap av grannen och hans vän, båda med en promillehalt på ca 5,0 i blodet. De tyckte att vi skulle komma över och dricka öl med dem men det tyckte förbluffande nog inte vi, och det tog en halvtimmeslång konversation (väldigt besvärad från Hàs sida då männens engelska var rätt knapphändig) och ett femminuters skrattanfall från mig innan de äntligen droppade av. 

 

Annars fortsätter nyåret förhållandevis lugnt, med mat, mat och mer mat. På tet är det nämligen viktigt att man besöker släkt och vänner, ofta på lunch/middag, och såhär långt kan jag bocka av mr Viet, Vi, co Hai/Chuong, Nana, Ha och så Vi 2 idag då. Den 7:e ska vi åka runt i hela Da Nang och hälsa på hos 2EC-medlemmarna, men det är morgondagen jag ser mest fram emot! Hue är en väldigt gammal och fin stad då den brukade vara den kejserliga huvudstaden under Nguyễn-dynastin på 1800-talet. Det finns även en hel massa specialiteter i matväg, rätt kryddiga vad jag har förstått, så vi får se hur mycket jag vågar testa...

 

Vi även fått två nya volontärer idag, två kvinnor i 60-årsåldern från Nederländerna. Våra tidigare erfarenheter av nederländska volontärer är minst sagt inte så positiva, så vi håller tummarna för att dessa är bättre! Speciellt Lina, då de ska stanna i fyra respektive sex veckor och Lina stannar tills april. Imorgon kommer det ytterligare en kvinna från samma land...

 

Vår kinesiska nyårsdag har förflutit på ungefär samma sätt som den vanliga nyårsdagen hemma i Sverige brukar. Vi har varit sega som satan, men det var bara att kämpa sig upp ur sängen vid åtta för mr Viet hade bjudit in oss att åka till pagoden med hans familj. Det var väldigt fint, vi tände rökelse, pratade med den högste munken som även gav mig ett buddistiskt namn -Tam Minh, vilket betyder "upplyst sinne" ungefär- och jag bar ao dai! Det kom på tal lite sent så mr Viets fru kunde inte hitta någon åt mig i affären, den som mrs Thu, ägarinnan av volontärhuset, hade att låna ut var för liten och det slutade med att jag lånade Nanas mammas. Na skulle egentligen haft den men snäll som hon är tog hon min svarta långklänning istället, haha...Sa jag att jag och Lina bor hemma hos Nanas familj under Tet förresten? Lina mådde dessvärre inte bra ikväll så hon åkte tillaka till volontärhuset för att hämta sin medicin och bestämde sig även för att stanna där inatt då det är lugnare osv. Men förhoppningsvis mår hon bättre tills imorgon bitti då vi ska äta frukost med Tuan och även är inbjudna på lunch hos co Hai. Jag har bara varit hemma hos dem en gång tidigare, på Chuongs avskedsfest i somras innan han skulle åka tillbaka till HCMC och plugget, så HIHIIHIHrdfj vad mysigt det ska bli!

 

Ja låg uppdatering osv men ja.........tänker försöka sluta att skriva om allt jag gör och istället bara meddela att jag mår fina fisken. Rebecca och Mattias har varit här och nu dragit vidare, de var jättetrevliga och mysiga båda två och det var kul att kunna prata svenska igen. Och iKVÄÄÄÄÄLLLKDGLSDGISJDG!!! Då kommer Kajsa och Lina!!!! Jag är så fett taggad, det ska bli jättekul att äntligen träffa dem! Suger dock att det även betyder att det bara är fyra dagar tills jag åker hem...näe fy nu pratar vi inte mer om det. Kan bjuda på lite bilder istället, den första lånad från Rebeccas blogg! Har även fått ett USB-minne med massa bilder från dem och det ska bli jättekul att se. Kul att ha någon med en riktig kamera som inte bara fotar för "souvenirer" liksom.

 

Han vill alltid låna min mobil och ta bilder, men det var inte förrän han lyckligt sprang omkring med Mattias stora systemkamera som mr Viet berättade att han (tuan, inte mr viet alltså) i framtiden vill bli fotograf. Blir min flytt till Da Nang faktiskt verklighet hoppas jag innerligt att jag kan göra något för Tuấn, Hiếu och Hiếu, mer än att bara köpa vantar eller fotbollskläder. Vill så gärna att de ska få en bättre framtid, slippa bo på stödcentret där de tvingas vara vuxna redan nu för att sedan slängas ut när de fyllt 18. (Mental) trebarnsmamma vid 20 års ålder, det hade jag aldrig kunnat föreställa mig!

 

Jag är förkyld! Och rätt rejält dessutom, typiskt att det ska hända i Vietnam när jag brukar bli sjuk en gång om året annars. Hoppas att det betyder att jag får vara frisk och kry resten av året då! Tror att jag fick nå skit när vi var på bebisbarnhemmet häromdagen, skulle trösta en liten tjej som inte ville sluta gråta och bäst som jag sitter där och pussar på henne säger Trâm Anh "Hon är sjuk, det är därför hon gråter"......Kände att halsontet var på väg redan när vi åkte därifrån och nu har det övergått till rinnande näsa-fasen. Nåja, ingen feber iallafall så det löser sig sa gubben som sket i vasken. 

 

Idag har jag bara jobbat på förmiddagen, för vid tre ska vi åka till flygplatsen och hämta upp en ny volontär! Jag vet ingenting om henne förutom att hon heter Gaby, inte ens vilket land hon kommer ifrån. Jättekonstigt när jag tänker på det för när tjejerna från Nederländerna kom fick jag reda på alla detaljer. Nåja, ska bli kul att lära känna henne, och skulle vi inte trivas ihop (haha) kommer vi inte sakna sällskap för redan imorgon kommer det en till tjej som jag heller inte vet något om, och nästa fredag kommer Kajsa och Lina från Sverige! Jag ser jättemycket fram emot att träffa dem och är så glad för att vi hinner ses innan jag åker. Kajsa och jag har klickat jättebra, snackat på Skype mycket osv och även Lina verkar vara en trevlig tjej. Kajsa åker redan idag till Hanoi för att hälsa på sin pojkvän och hans familj först i en vecka, och han kommer även följa med henne till Da Nang de första dagarna så även honom får jag chansen att träffa! Alltså fyyy haha jag är så ledsen för att det inte är alls länge kvar tills jag åker hem nu...

 

Gott nytt år på er allihopa! Ni därhemma i Sverige har väl knappt hunnit komma hem från firandet än, men på denna sida av planeten är klockan ett på eftermiddagen och jag ska strax hoppa in i duschen. Fick inte tvätta håret på två dagar efter att jag färgade det så ni kan ju ana hur skönt detta ska bli. Lagom kul att inte få duscha och fräscha till sig inför nyårsfirandet igår, efter att ha varit och jobbat båda dagarna plus åkt moppe bland allt damm och alla avgaser. Mr Viet åkte till Hanoi i måndags så just nu är det bara jag och Trâm Anh, eftersom Nuong och Vi är i Tam Ky med en annan voluntär från Nya Zeeland.

 

Vårt firande började i alla fall vid halv nio igårkväll, då vi samlades ett gäng på ett café och tog en kaffe innan vi drog vidare till en stor utomhus-restaurang för att käka lite. Har ni testat att äta groda någon gång? Det är jättevanligt här och galet gott. Därefter skulle vi till en stor nyårskonsert i stan och vi hade sån tur att Olivia bor precis i närheten så vi kunde parkera mopparna där och sedan gå till konserten, även den utomhus. Vi kom inte dit förrän tio-fem i tolv så det var såklart knökat med folk, men på något sätt lyckades vi snirkla oss rätt nära scenen till slut även om vi tjejer som alla mäter under 1,60 inte såg så mycket direkt. Jag hade ju tyvärr ingen aning om vilka artisterna som framträdde var, men folk tjoade som galna och kunde alla låttexter så jag antar att de var några av de större. Hursom, även om man inte kan sjunga med kan man dansa och allihopa var rejält svettiga när vi gick därifrån! Halv två hade klockan hunnit bli när Hanh släppte av mig här hemma och sen skypade jag dessutom med Kajsa en stund, så det var tur att jag var ledig på förmiddagen idag heh. 

 

För att sammanfatta det hela hade jag en helgrym nyårsafton och jag hoppas att 2014 kommer bli ett bra år. Jag har en hel massa funderingar och tankar på vad jag vill göra, men jag vet inte riktigt ännu hur jag ska kunna omvandla dem till konkreta planer. Som tur är har jag en hel drös med underbara människor runt omkring mig som förhoppningsvis kan hjälpa mig, så det är med tillförsikt jag tar mig an det kommande året. ♥

 

 

Julafton tillbringade jag som sagt först på dagiset, där det var full rulle med förberedelser inför ett uppträdande av något slag. Det är ganska populärt med såna här har jag märkt, Tom sade att när han var här hade de framfört kommunistiska sånger och tågat runt på led som små soldater. På eftermiddagen åkte vi till stödcentret där vi delade ut tomteluvor till alla barn och jag gav mina julklappar till pojkarna och Câm. Kvällen spenderades med Hanh som hämtade upp mig vid åttatiden och vi åkte ner till floden, mumsade på friterad street food på små grillspett och något froyo-liknande, hängde vid Han River bridge och bara pratade och kollade på folk. Riktigt mysig julaftonskväll!

 

Igår var vi på stödcentret och sen på bebisbarnhemmet, där det utöver den normalt höga ljudnivån just nu är extra stökigt då Volunteer Vietnam har sponsrat dem med nya dörrar och fönster samt en ny mur. På kvällen var det student club som vanligt och det var ett ovanligt roligt möte, trots att det knappt var någon där. Efteråt åkte jag, Lê Na, Nhân och Hanh för att äta chè och crème caramel och jag tror att jag fick i mig något dåligt då, för idag låg jag däckad hela förmiddagen med illamående och dessutom en vagel i ögat. Hur som haver, efter att Trâm Anh köpt ögondroppar till mig och det mesta av lunchen kommit upp igen är jag nu fit for fight igen och göttar mig med stekt kyckling och ris till middag. Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på ikväll, Nuong har åkt till Tam Ky och Hà är upptagen med plugg eftersom de flesta har tentaveckor just nu. Skönt med en hemmakväll annars och att kunna ta igen lite sömn eftersom det brukar bli dåligt med det annars!

 

 

Fikar man i Paris är det självklart macarons som gäller, speciellt när det finns en Ladurée-butik på den terminal jag flyger från. Chokladmacaronen var verkligen to die for, men den högra med hallonsmak var inte så dum den heller!

 

Hej hej hej och oj oj oj! Dagarna har bara flugit iväg och jag har varken haft tid eller lust till att blogga. Kan i och för sig också bero på att endast en dag förra veckan var en normal jobbdag, då mr Viet har varit iväg på massa möten och haft bilen så att vi inte kan åka till alla ställen som normalt. Men nu är det tillbaka till det vanliga upplägget och vi kom ifrån tidigare från dagiset där vi var nu på morgonen, så förbered er på ett sjuhelsikes långt inlägg! Tar bilderna i nästa tänkte jag.

 

Flygresan ner gick relativt smärtfritt, förutom att min transfer från HCMC ställdes in (ändå mest problemfria hittills) och jag samt alla som väntade på mig i Da Nang fick vänta två extra timmar innan det äntligen blev stort kramkalas på flygplatsen. Och det första ALLA sa till mig var: "ÅÅÅÅH VAD VACKER DU ÄR SÅ HIMLA BLEEEEEK GDKGHSRGHDGJKL". Som i de flesta andra östasiatiska länder är så ljus hy som det bara går att få idealet i Vietnam och kombinationen av BB cream+leva i ett land där solen behagar titta fram tre månader om året verkar ha utplånat alla spår av min bränna från i somras såpass att jag nu är objekt #1 för allas avundsjuka. Speciellt Hà som har "oturen" att ha extra mörk hy och ständigt blir kallad indier av de andra.

 

Det var inte bara jag som återvände denna vecka, även Tom, killen från Nederländerna som anlände samma dag som jag åkte hem förra gången, var på kort återbesök sön-fre. Efter den månad han spenderade som volontär har han backpackat runt i Vietnam, Thailand, Laos och Kambodja och nu de sista dagarna valde han att tillbringa här. Riktigt kul att få spendera lite mer tid med honom än de tio timmar det blev sist! Eftersom jag kom på en måndag var det ju möte med 2EC på kvällen så fram tills dess hängde vi på Google Cafe (ja, samma logga och allt...), drack kaffe (ÄLSKADE SAKNADE VIETNAMESISKA KAFFE), käkade lösgodis som jag hade med mig från Sverige (för typ 50 spänn de är fett dyrt på Landvetter bror) och försökte spela kinesiskt schack (fett svårt). Underbart att träffa alla vänner igen!

 

I tisdags var vi lediga och jag spenderade hela dagen tillsammans med Hà. Vi gick på förmiddagsbio kl 11 tillsammans med Trâm Anh, Tom och en ny praktikant på VV vid namn Vi. Jättegullig tjej och vi skojar om att hon är min mormor, haha. Filmen vi såg hette Snowpiercer och den rekommenderas! Efter det käkade vi lunch på Vis mammas restaurang och sen drog vi till ett café där jag och Hà blev fast från 15-20, även efter att de andra åkt hem. Vi skypeade med Kajsa och sen åkte vi och åt bun thit nuong. Dör vad gott det är, har käkat det säkert fem gånger denna vecka och alltid på samma restaurang hASHJFKDJ. Vanlig jobbdag i onsdags, stödcentret och bebis-barnhemmet. Sååå mysigt att få träffa Tuan igen, älskade lille plutten. Jag har köpt en julklapp till honom, Hieu1 och Hieu2 som jag lite naivt hoppas ska få honom att hålla sig åtminstone lite i styr då han har gjort lite dumheter denna vecka. 

 

Och TORSDAG! Det var minsann ingen vanlig dag för det var Linas 20-årsdag, hurra hurra hurra. Precis när jag hade vaknat ringde Trâm Anh och sa att vi skulle på bjudning i Tam Ky som myndigheterna anordnade för att tacka diverse volontärorganisationer och utländska företag i Quang Nam, den provins där Tam Ky ligger. Det var exakt så tråkigt som det låter (tal, tal och åter tal) och inte ens den buffé som bjöds på var någon större höjdare. Den västerländska maten bestod av typ spaghetti och köttfärssås och stekt ris med sån där konserverad morots- och gröna ärtor-blandning ni vet...Kom tillbaka till Da Nang vid halv åtta på kvällen och direkt iväg till födelsedagskalas på en restaurang någonstans i stan med 2EC. Jag fick så många fina presenter, en söt liten burk att lägga pappersstjärnor i av Hà, skor av några av tjejerna och tidigare på dagen även två sjalar av Nhon, en väska av Trâm Anh och ett jadearmband (alla tjejer här har såna) av có Hai. Även Vi sa att hon har en present till mig och jag fasar för vikten på min resväska när jag ska åka hem igen...

 

På fredagsmorgonen var jag på jobbintervju! Mr Viet har en vän som är ägare eller styrelseordförande eller likanande på ett privat universitet här och tydligen är de intresserade av att anställa mig, förmodligen efter att jag har tagit min examen. Jag vet inte exakt och inget är bestämt för det verkade ha uppkommit vissa missförstånd, men de var i alla fall intresserade och det känns ju väldigt skönt att ha ett konkret mål att sikta mot efter jag är klar med skolan. Därefter var det tråkigt nog dags att åka till flygplatsen och ta farväl av Tom, men då han brukar åka till Stockholm någon gång om året för att hälsa på en vän där är det nog inte omöjligt att vi ses igen! Efter tråkigheter måste man såklart pigga upp sig lite, och jag, Vi och Trâm Anh åkte till en skönhetssalong och fick ansiktsmassage, håret fixat och naglarna målade av riktiga proffs. Satan så gött det var. Passande då jag var inbjuden till julfest med en annan studenklubb på samma universitet jag var på intervju hos, men det var inte alls roligt och jag och Hà, som jag tog med mig, flydde fältet efter en timme och hamnade på samma kafé som på tisdagen. Urban Station, vårt nya standardhäng <3

 

Lördagen tillbringade jag tillsammans med Nhân och två av hans studenter, de två bästa som han ville bjuda på kaffe som avslutning på kursen. Jag hade fått några jättestora myggbett under natten och när jag vaknade i söndags hade det blivit ännu värre. Hade så många bett att jag såg ut som en aknedrabbad tonårspojke. Så jag och Hà åkte både till sjukhus och apotek där vi fick tag på någon salva som inte bara hjälpte mot betten, utan även har gjort underverk med min psoriasis. Får köpa på mig ett lager innan jag åker hem! Sen fikade vi, köpte present till 2EC:s julfest och mötte upp Nana för lite grillat. Det var dock både dyrt (med vietnamesiska mått mätt, kostade 20 kr för tre personer) och snålt med mat så när Nana bjöd hem oss på middag tackade vi gladeligen ja. Det var en speciellt armé-dag i söndags och då hennes pappa är gammal soldat var det fullt hus. Vid åtta hade Kun bjudit med oss till en bar för kaffe och livemusik men när jag och Nana kom dit var det fullsatt så vi åkte till marknaden istället. Jag köpte en ny present (tjejerna ger till killarna och vice versa och Nana tyckte inte att den nyckelring som jag hade köpt passade en kille) och även en ny röd jumper att ha på festen. 

 

Igår måndag markerade min en-vecka-sen-ankomsten-dag och vi åkte till bebis-barnhemmet och stödcentret. På kvällen var det äntligen dags för den efterlängtade julfesten och vi hade en grym kväll, först med lekar och presenter i klubbrummet och sen vidare ut för öl och mat. Presentutdelningen gick till som så att man drog en namnlapp och gav sin present till den personen, som sen i sin tur drog en namnlapp och gav sin present. Min julklapp fick jag från Kun och vantarna jag köpte gick till Mike. Han hade önskat sig exakt det sade han så det var ju perfekt!

 

Och idag är det julafton! Jisses hörni vad snabbt det gick. Jag har knappt tänkt på det alls och jag kan knappt beskriva i ord hur skönt det har varit att undanslippa julstressen detta år. Dock är julstämningen i Vietnam ovanligt hög för att vara ett land som inte firar jul. Konstant spelas det diverse mer eller mindre uthärdliga versioner av Feliz Navidad, Last Christmas, All I Want for Christmas is You, Jingle Bells, unga killar står utklädda till tomtar utanför var och varannan affär för att locka kunder och överallt ser man julgranar, glittergirlander, snöflingor och MERRY CHRISTMAS uppsatt i fönstren. Om det är såhär på en högtid man knappt firar kan jag inte ens föreställa mig hur det är under Têt, det kinesiska nyåret, som är den absolut största högtiden och som folk förbereder sig för i månader innan. 2014 infaller nyåret den 31:a januari och jag är så himla ledsen att jag inte kan stanna tills dess! Meeen, som sagt, förhoppningsvis får jag i framtiden chansen att fira Têt här i många många år :))

 

Just nu är det lunchvila och vid två ska vi till stödcentret för att fira lite jul med dem där. Hanh har bjudit ut mig på försenad födelsedagsfika ikväll då han inte kunde vara med i torsdags och så har jag tänkt att jag ska försöka få till lite Skype med familjen också. Har med andra ord en helt okej julafton här också!