Blueberry språkresor // Reseberättelse från Vietnam

 
(bilden är en länk)
 
Nu ligger min reseberättelse uppe på Blueberrys hemsida!!!! Det var första gången på evigheter jag skrev något som inte har med skolan att göra och jag blev överraskad av hur bra det kändes att än en gång bara få låta orden löpa fritt. Ja, jag har bloggen då förstås, men här skriver jag ju vilket ordbajs som helst och det kunde jag ju inte riktigt med uppgiften från Blueberry. Meningen med reseberättelsen är att den ska vara informativ och detaljerad samtidigt som den är inspirerande, medan bloggen däremot kan vara väldigt fristående så länge det är fokus på projektet. Jag tycker jag lyckades bra med båda texterna, superstolt och supernöjd!
 
Ett gäng nya bilder har också kommit upp och även de är jättefina. Förutom själva projektplatserna tog de med en bild från Nhơns och Vượngs födelsedagsfest och det tyckte jag var kul så både 2EC och en bit av fritiden kom med. Även Linda, den svenska tjejen som kom efter mig, och holländarna Joost, Fleur, Dagmar, Elise och Tom finns med på ett hörn! Blogginlägget kommer komma upp här om en-två veckor, men varför inte klicka sig in redan nu och läsa om de spännande äventyr andra har skickat in från alla världens hörn?

NEW

Vad tycker ni om nya designen? Vet inte hur länge jag hade den förra men det känns alltid obekvämt att ha en design som någon annan har gjort av någon anledning...haha. Förutom ny design har vi även fått nya volontärer! Fyra stycken från Nederländerna närmare bestämt, tre tjejer som kom i onsdags och en kille som kom idag. Känns så konstigt att se dem gå igenom introduktionen samma dag som jag åker...
 
 
Dagmar, Fleur, Tom, mr Viet, jag, Tram Anh och Elise. asså jeeeezus vad de är långa!!!! Kortast är Dagmar som väl i alla fall är 1,70...Tom är 1,96 och har storlek 47 i skor, förstår ni att vi andra känner oss som dvärgar eller?? 

photo shoot @ hoang sa beach

 
 
 
 
 
 
 
Jaa, här har ni en del av resultatet från i söndags! Vad tycks? Själv är jag kanonnöjd även om motivet inte blev alltför vackert på alla bilder...LoL xPPPPPP Bortsett från den lilla detaljen tycker jag knappast att foto/redigering kunde blivit bättre (förutom på den bild där jag står i skogen haha det ser ut som att jag har svarta strumpbyxor på mig fastän jag var barbent...). 15 kronor som sagt, fick en hel del för det priset måste jag säga!

Två Hà, två Giang och en Lê Na...

Att vara modell är ju som bekant riktigt stelt och regisserat, så vi tyckte att vi förtjänade lite nöjen när vi var klara! Efter nudlar (specialitet från Da Nang, glömde bort namnet tyvärr) till lunch begav vi oss till samma bubble tea-shop som vi besökte häromdagen. Och roligt hade vi, så pass att personalen gav oss en tillsägelse för att vi var för högljudda (skall även tilläggas att vi var på övervåningen och de på nedervåningen heh). Tycker även lite synd om stackars Nhân som var tvungen att stå ut med oss i en halv dag som ensam kille...men tur för oss så att vi hade någon som kunde ta bilder åt oss! 
 
 
familjen mittbena <3 haha så jävla fult, man ser ju ut som om man kommer raka vägen från ett pojkband på 90-talet
 
 
sen tröttnade visst fotografen av någon anledning, tur att de fanns en spegel i bubble tea-shopen! giang x2 körde på beatles-luggen medan hà x2 valde en lite längre stil, sådär snyggt ovårdat ni vet
 
 
 
VACKRA KOMPISARNA <3 

Models

 
Hoang Sa Beach, Da Nang
 
Denna vackra plats var målet för vårt lilla äventyr i söndags! Och syftet? En fotografering med en professionell fotograf, ungefär samma koncept som Modell för en dag som finns i Sverige. Vi var dock tvungna att fixa smink och hår själva, men vad gör det när alltihop kostade 15 kr per person? Plus att alla som har sett bilder tagna av Modell för en dag vet väl hur "fina" och "originella" de är så oavsett om jag ser bra ut på fotona eller inte är omgivningarna i alla fall en miljon gånger vackrare...
 
 
 
Lite högre upp fanns detta skogsområde där vi också tog några bilder. De fina blommorna på marken fick även de komma med på ett hörn! Killen som fotade är definitivt ingen dålig fotograf heller, nedan är en av bilderna från Nanas förra fotografering som smakprov:
 
 
Hon sa att det tar ca tre dagar innan man får bilderna så nu är jag mycket förväntansfull inför resultatet!

Single zombies (PLEASE put a ring on it)

 
 
man kan göra mycket annat i en bubble tea-shop än att dricka bubble tea!
 

Gotttttt

 
Häromkvällen när jag var ute med Hà och Lê Na drack vi något som jag har varit sugen på att testa länge, nämligen bubble tea. Såvitt jag vet finns det bara en enda affär i Sverige som säljer detta, i Stockholm, och den ska tydligen inte vara speciellt bra heller. Men den shop vi gick till är enligt Nana den bästa i Da Nang och ja, det var jäkligt gott! (min var med mangosmak och utan tapiocakulor).
 
Även gårdagskvällen innehöll en ny kulinarisk upplevelse då jag och Hà besökte en shop som några av Giangs kompisar driver. Citronté är väldigt populärt här på sommaren så många studenter tillbringar lovet med att sälja denna dryck för att tjäna lite extra. Efteråt drog vi hem till Nhân där veckans engelskalektion pågick och sen blev det glass med hela gänget. Ja, det har blivit en hel del äta ute under dessa veckor, men vad gör det när glass kostar tre kronor liksom...

Simning+Dai Loc

I onsdags var vi och badade igen! Ja, mitt jobb kan va väldigt ansträngande ibland, som sagt...t.ex. idag gav jag en tjej massage, kollade på tv och tittade på när personalen på stödcentret repade inför sin kommande talangjakt. Men vi jobbar hårt för det mesta, såklart, om inte alltid fysiskt kan det vara nog så psykiskt påfrestande. Så att få plaska runt i vattnet ett par timmar blir dels lite avkoppling för mig och dessutom älskar barnen det, vilket ju är det viktigaste såklart. Speciellt de från stödcentret då de normalt inte tillåts lämna området förutom för att gå till skolan, p.g.a. rymningsrisken. 
 
 
På torsdagsmorgonen bar det som vanligt av till Dai Loc, denna gång utan Nuong som har åkt till Tam Ky i ett par dagar för att jobba på barnhemmet där. Vi stannade också bara över dagen och tog en extratur till Dai Cuong för att spana in ett hus som myndigheterna vill ge till VV för att de ska kunna bedriva fysioterapi där. Så jäkla grymt! (hehe roligt skämt om man kollar på bilden nedanför insåg jag nu)
 
 
sötaste grisilisisarna på barnhemmet i Dai Loc! Tove SER DU??? GREEEEIIIIIIISAAAAARRrrrr
 
 
dock inte sötare än den här lilla gosingen ♥♥♥ lovar att gulligare unge hittar ni inte någonstans på denna planet. hon heter också Hà, måste vara ödet???

D-11

 
Bild från Joosts hejdå-picknick! Vi lekte en lek där man skulle ta på sig dessa vackra byxor utan att använda händerna. Vissa använde då munnen men det blev ju lite obekvämt när man hade fått upp dem till skrevet hehe
 
Idag har varit en kort dag. Jag hade eftermiddagen ledig för att jobba på en skrivuppgift som Mr. Viet har gett mig, en anmälan till en stor tysk organisation som skulle kunna anordna ett super-samarbete med Volunteer Vietnam. Gjorde mitt bästa med den stela affärsengelska som skulle användas så nu får vi hålla tummarna att det går igenom! Var på social support på morgonen och efter det var vi hembjudna till Mr. Viet då idag är en speciell buddistisk dag då man hedrar de döda. Väldigt vackert och en väldigt speciell erfarenhet naturligtvis men också en timmes böneceremoni som vart väldigt stel för mig då jag som vanligt hade noll koll på hur man bär sig åt...
 
Nåja, måndag och det betyder möte med 2EC! Idag är det dags för andra ronden i en tävling där varje deltagare framför en ca fem minuter lång presentation om ett förutbestämt ämne. Egentligen är det Hàs tur idag men hon kommer inte för hon hade glömt bort att förbereda...känner igen det där scenariot?!?! Själv har jag glömt bort tiden upptäcker jag nu, Nhon ska hämta mig om en halvtimme och jag har inte ätit än. Mitt vietnamesiska namn är ju också Hà, glömskan måste ha något med det att göra asså...PUSS på er därhemma i Svedala!
 
PS Johanna jag kommer hem den 31a augusti!

Dags att ta farväl

Ja, igår var så tiden kommen för Joosts sista dag. Även om jag har haft lite svårt för honom var det ändå tråkigt att behöva säga adjö. Vi har varit med om en hel del tillsammans, många starka minnen och erfarenheter. Att båda dessutom kommer från europeiska välfärdsländer tror jag dessutom har påverkat hur vi har upplevt tiden här på ett liknande sätt. Dock tror jag inte att det var sista gången vi sågs för både han och jag vill komma tillbaka hit till jul!
 
Efter att vi kom hem från flygplatsen åt jag middag och sen kom Hà och plockade upp mig för 2EC FC hade match igen. Resultatet blev 5-1 och ni kan väl aldrig gissa vem som återigen gjorde flest mål ;) ;) ;) Efter matchen gick vi i alla fall till ett café och idag hjälpte han mig att undervisa Hieu 1&2 och Tuan från social center i engelska. Då de är i samma ålder vill vi få dem att bli bättre vänner så hädanefter kommer vi att göra ganska mycket med bara dem.
 
Imorgon bär det av till Dai Loc igen! Nhon följer med (titta inte på mig, det var en officiell inbjudan från mr. Viet faktiskt) och då Nuong och Mr. Viet ska till Tam Ky för möte med några representanter från regeringen måste vi plus Tram Anh åka moppe dit. En timmes resa i gassande solsken, åh vad jag längtar...
 
 
jag vet inte riktigt vad som hände här? kanske ville lätta på stämningen så jag drog till med världens pose lol. på bilden är det i alla fall mr. viet, joost, tram anh, chuong (mr viets systerson som "praktiserar" på vv under sommarlovet), hai (mr viets syster som lagar mat åt oss), jag och nuong
 

Helgsammanfattning

I fredags kväll var det som sagt födelsedagsfest för Nhon och Van, en annan av killarna från EC. Vi började med middag vid sextiden och fortsatte sedan med karaoke, den främsta partyaktiviteten av alla här i Vietnam. Fullt ös hela kvällen lång plus lite nattamat på vägen hem och jag tror att klockan var nämre halv ett när Nhon släppte av mig här hemma. Lovar er att festa Vietnam-style är 349603 miljarder gånger roligare än i Sverige, trots bristen på alkohol. Eller är det kanske just därför?
 
 
inte så värst nyktert vid denna ände av bordet...Haha de va så kul att jag hade druckit mer öl än de flesta av killarna och jag blev bara kissnödig...kul att se dem släppa loss fullständigt på karaoken dock ;) 
 
 
 
På lördagsmorgonen gick vi till parken då 2EC skulle spela in en film de ska använda till att marknadsföra klubben bland de nya studenterna som börjar nu till hösten. Kortfattat går det ut på att Kun träffar en turist (Joost) som försöker fråga honom något på engelska, men Kun fattar nada. Då söker han efter ett sätt att bli bättre på engelska och hittar 2EC, och när han sedan träffar samme turist ett tag senare är han superbra-grym-fantastisk-bäst!
Lunch i volontärhuset, kaffe slash engelskalektion med Nhans studenter som han undervisar privat i uttal/fonetik och sedan bar det ÄNTLIGEN av till social center! Sådant lyckorus i hela kroppen när jag äntligen fick krama om Tuan igen.
 
 
Ha spelade flickvännen som Kun vill impa på med sin "proffsiga" engelska
 
 
Söndagen innebar fest hela dagen lång då det var Joosts sista lediga dag (han åker hem imorgon eftermiddag) och vi ville fira av honom ordentligt. Halv nio körde vi igång med lekar i parken fram tills lunch som var en riktig festmåltid. Efter grillspett, nudlar och massa tilltugg rullade vi snarast de hundra metrarna hem. Några av killarna fick i alla fall springa av sig några kilon senare på eftermiddagen då 2EC:s eget fotbollslag hade match. 9-6 slutade det med vinst till oss, den första någonsin med denna laguppställning! Hur många förluster de har haft innan igår ska vi inte ta upp...Vill ju inte skryta va men Nhon gjorde två mål och var åtminstone i mitt tycke bäst på plan ;P killen är ju inte lagkapten utan anledning...
Efter matchen åt vi middag med Lê Na, Nhan, Ha & Ben innan det var dags för kvällslektion med engelskagruppen som Nhan håller i. Som alltid avslutades kvällen med glass och nu är jag trött men lycklig inför kommande vecka!
 
 
 

It's Fridaaayyyyy

God eftermiddag på er alla läsare! Igår och idag spenderades tillsammans med barnen från Đại Lộc, först genom bad, glass och fotografering vid Dragon Bridge här i Da Nang, och sedan tillbaka till Đại Lộc för fika och lunch. Eller ja fika är väl inte rätt ord att beskriva det med, utan något som är väldigt populärt här i Vietnam (i alla fall i Da Nang) är olika slags drinkar eller -puréer som kan vara gjorda på kokosnöt, jordnötter, röda bönor, frukt, eller alltihopa blandat. Liknar milkshake fast utan komjölk då förstås!
 
Vi hade även engelskalektion då jag lärde dem texten till Que Sera Sera och vi sjöng den tillsammans. Nuong tränar även några av tjejerna i dans så de hade uppvisning på eftermiddagen också. Tyvärr knasar min bildström just nu så jag har bara en bild att visa tråkigt nog. Joost, den andre volontären, är simlärare så alltid när vi åker och badar brukar han ha lite uppvärmning och simskola. Här i Vietnam är det faktiskt ganska ovanligt att man kan simma - väldigt få killar och inga tjejer är simkunniga. Tyvärr är det dock en av de viktigaste kunskaperna folk behöver ha då många drunknar i regnperiodens översvämningar varje vinter - den enskilt största anledningen till varför barnen från Đại Lộc är just barnhemsbarn och inte bor med sina familjer. Så det är definitivt inte bara för nöjes skull vi åker och badar så ofta om nu någon trodde det!
 
 
Helg nu då i alla fall och den inleds med födelsedagsfest ikväll för min gullis som fyllde år igår. Hela 22 år hipp hipp hurraaaa. Även lördag och söndag är fullbokade då Joost åker hem på tisdag och vi ska försöka pressa in så mycket som möjligt innan dess, bara roliga aktiviteter dessutom! Lööööööv life right now

Tam Kỳ

2 days 1 night - i tisdags när vi kom fram hälsade vi på hos två olika barnhem och åkte för att simma med några av barnen från det ena. På kvällen var vi bjudna på middag hos Nuongs bror och avslutade med kaffe på ett café nära hotellet. I onsdags åkte vi återigen till poolen med det andra barnhemmet och kom tillbaka till Da Nang vid halv tre. Mycket roliga dagar båda två, även om det för mig som hatar att åka bil var rena döden med två timmars resa fram och tillbaka...
 
 
barnhem #1
 
 
nuongs brors familj har en fiskefarm där de fångar allt möjligt gott som vi blev serverade till middag. kan lova att det är stor skillnad i smak på sådant här färskt jämfört med det man köper i affären...
 
 
 
hitta' nå buske utanför hotellet bara

Roadtrip

Imorgon bär det av till Tam Kỳ, Nuongs hemstad, där VV samarbetar med några olika barnhem. Ska bli spännande att få se lite mer av landet (det är ca sju mil dit) och besöka Nuongs familj. Vi ska visst ut med båt och fiska till och med! På schemat står även sim- och engelskalektioner med barnen innan vi återvänder till Da Nang på onsdag eftermiddag. Uppskattat från min sida då det betyder att vi hinner vara med på EC:s möte på kvällen ;) 
 
Dock åker vi till Dai Loc på torsdag igen så det blir ett himla flängande denna vecka! Kommer inte hinna träffa barnen från social support innan lördag då vi ska ta med dem på bio och jag längtar så jag spricker tills jag får träffa Tuan igen. <333333 Nehej nu måste jag sova, klockan är halv ett och 06:40 ringer min klocka...kameran åker med så det dyker förhoppningsvis upp några fina bilder på onsdag kväll!

Mitt paradis

Så var jag då tillbaka i Da Nang, nästan exakt en vecka efter att jag lämnade det. Denna stad är verkligen mitt himmelrike på jorden och jag kommer nog aldrig sluta sakna den såvida jag inte flyttar hit på heltid! (vilket ju väl också är planen, så småningom)
 
Välbehållen är jag också, någorlunda i alla fall då jag knappt sov något alls på flyget mellan Paris och Ho Chi Minh. Flyget var faktiskt i tid denna gång men trots detta missade jag återigen min transfer till Da Nang eftersom jag var tvungen att ansöka om visa på plats och den processen tog åtminstone 28 år. Flygplatsen i HCMC är dessutom hiskeligt stor och man måste liksom gå ut från området för att ta sig till inrikesterminalen, vilken, ordagrant citerat från den anställde jag frågade, ligger "fem minuters gångväg åt höger"  från den internationella. I kombination med den nyss nämnda sömnbristen blev allt detta en aning för mycket och det ska villigt erkännas att jag grinade en skvätt där. DESSUTOM tror alla precis som vanligt (och med rätta) att jag talar vietnamesiska och det vart ett antal tillfällen där jag först trodde att det var jag som var för dum för att fatta tills det gick upp för mig att aha, människan talar ett annat språk, för typ fjärde gången på 20 minuter. 
 
Jajaja, då var klagodelen över, jag är här och jag mår bra och jag har allt mitt bagage i behåll (tog både kameran och datorn med mig denna gång så har vi tur blir det roligare uppdateringar nu). Ibland är det skönt att få gnälla av sig lite bara!!! Just nu är klockan halv tre och jag vaknade precis upp efter att ha sovit en stund efter lunchen. Klockan fem är det dags för reunion party (bara för min skull alltså dom är ju alldeles för underbara ajdfj;Dgjksg). Mr Viet sade även att tre personer från EC ska vara med men jag har ingen aning om vilka. Jag har velat hålla min återkomst till Da Nang hemlig för att kunna överraska dem på morgondagens möte, men tyvärr postade mr Viet en bild vi tog på flygplatsen till VV:s Facebooksida och några av EC-medlemmarna hann se den...Nåja, en viss herre är ändå inte särskilt aktiv på ansiktsboken så kommer han inte idag förblir han förhoppningsvis lyckligt ovetande tills imorgon ;)
 
 
Glömde ju att visa bild på mitt rum förra gången! Såhär ser det ut i alla fall, sängen är typ fyra gånger så stor som jag och i badrummet har jag en egen jacuzziiiiiiii
 

Dags för avfärd...igen!

Då var väskan i stort sett färdigpackad, minus två omgångar tvätt som är inne/på gång. Tur det, för min väska putar betänkligt mer än förra gången jag åkte...Två veckor går väl an men hur sjutton packar man så att det BÅDE går ner i väskan och är tillräckligt för en månad?! Jag, som inte bejakar min religiösa sida speciellt mycket i vanliga fall, har åkallat både en och två högre makter under mina frenetiska försök att pressa ner ännu en klänning i de där osynliga kvarvarande kubikcentimetrarna jag är övertygad om existerar. Men det har gått bra, inga sammanbrott förutom när det var dags för skorna och jag började fundera på om det är terroriststämpel på att förvara gympaskor i handbagaget.

Nej, nu är tvätten strax klar så jag får runda av här. 04:30 går flygbussen till Landvetter imorgon bitti. Köper nog wifi-åtkomst i Paris så då kanske det dyker upp ett inlägg här. Annars hörs vi när jag är framme i Da Nang!

Detta enda föremål innehåller i stort sett mitt liv just nu:


Hashtag welcome to Facebook

Galen, crazy, loco, bananas...det finns många ord att beskriva detta tilltag med. Inte ens jag själv vet riktigt vad jag håller på med. Men med tanke på att jag har känt de flesta av er läsare rätt länge är ni förhoppningsvis vana vid det och står ut ett tag till...
 
 

Bio på jobbet

God onsdagsmorgon på er, även om ni därhemma i Sverige nog inte har vaknat än. Igår var en mycket trevlig kväll! Gấu, Mr. Viets systerson som "praktiserar" på VV bjöd med oss tillsammans med sina vänner för att åka och bowla. Det gick riktigt bra faktiskt! Med en strike (gjorde själv) och en spärr (berodde på systemfel) var jag till och med bättre än alla killar utom Gấu hehe. Innan dess tog Nuong med oss ut för att äta, men det var tyvärr inte lika trevligt sett i efterhand. Jag fick nämligen i mig något dåligt så mitt i natten var det bara till att vackla in i badrummet och få upp allting igen. Uscha! 
 
Får hoppas att jag är helt återställd tills i eftermiddag då vi ska på bio med några av barnen från social support. Despicable Me 2, med vietnamesisk dubbning och inga engelska undertexter. Ska bli intressant att se hur mycket jag hänger med på den asså...
 
 
Bowlinggänget! Haha alltså detta låter nog helt knäppt för de flesta av er, men här i Vietnam är alla avundsjuka på mig för att jag är så blek. I måndags när vi var vid poolen med ssc-barnen ville Ha, en av tjejerna från EC, hela tiden ställa sig i skuggan för att hon tyckte att hon hade typ svart hud jämfört med mig...

Underbara

Näe alltså vet ni vad?!? Jag ångrar så extreeeemt mycket att jag åkte hit för det betyder också att jag måste åka hem. Fy! vad jag inte längtar! Igår hade vi möte med engelskaklubben och det var sista tillfället för den här gången jag kommer träffa min söta Lê Na. Hon är en av de jag har kommit närmast under min korta tid här då hon inte bara delar mitt namn (olika stavning, samma uttal) och har till och med sämre syn (-7,5!) utan också har visat mig runt i stan, tagit mig med på massa olika grejer, alltid månat om att jag hänger med och är okej och bara varit en så himla bra vän i allmänhet.
 
Men alla de andra är förstås också underbara och jag kommer sakna dem så otroligt mycket! Jag har till och med hittat några kpop-kompisar (alla tjejer här älskar kpop och killarna hatar det haha) som jag har suttit och dött över EXO med hahaha. Jag lovade att jag ska försöka dra med mig lillebror hit vid jul och att jag definitivt kommer att komma tillbaka nästa sommar, men hur det än blir kan tiden ändå inte gå snabbt nog.
 
 
2EC ❤❤❤

New in

 
Väska $5, skor $10
 
Detta är alltså vad jag köpte igår! Och JA, självklart hade jag velat shoppa mer när det är så billigt som det är. Men ärligt talat - när Tram Anh står och suckar över ett par skor för 140kr för att hon aldrig kommer anse sig ha råd med det priset. När Lê Na gång på gång frågar om det verkligen är okej med fem dollar för väskan för försäljerskan har naturligtvis höjt priset då hon märkte att jag inte talar vietnamesiska. Och när jag dessutom är här för att arbeta för en organisation som kämpar som bara den för att kunna ha råd med att ge en handfull barn lyxen av varsin burk yoghurt någon gång ibland. Lusten att köpa ytterligare fyra par skor och kanske någon fin klänning dämpas liksom då. 
 
Lê Na frågar om jag vill kolla på kläder. Jag skrattar lite stelt och säger nej, det räcker såhär. På vägen ut passerar vi ett stånd där det står Zara på de flesta av etiketterna. Blusen jag har på mig råkar komma från just denna butik, men en legitim sådan i Sverige. Vi passerar. Jag undrar hur många burkar yoghurt jag hade kunnat bekosta med pengarna jag betalade för min blus.

Tidigare inlägg