Det blev lite shopping ändå! Lê Nas pappa kom hem och fixade den där punkteringen åt henne, så vid halv fyra mitt uppe i min tupplur ringde hon och frågade om jag ville hänga med en sväng. Det blev dock inte Han Market utan en annan som ligger nära social support-centret, då vi sedan skulle vidare dit för veckans andra och sista engelskalektion. Jag gick därifrån en hel hundralapp fattigare, men i utbyte har jag nu ett par nya skor (typ 12 cm klack dör när ska jag ens använda dem) och ÄNTLIGEN en brun väska i lagom storlek.
Efter skolans slut bjöd Lê Na med mig hem till henne för middag, men då strömmen hade försvunnit igen fick vi vackert lov att äta på restaurang istället, tillsammans med Nhan, Lê Nas pojkvän, samt hans mamma som är på besök. Egentligen skulle vi åkt till Dragon Bridge då den sprutar eld varje lördag kl 21, men då Nhans mamma ville ha en pratstund avslutades kvällen istället hemma hos den väninna hon bor hos under tiden hon är här. Ni anar inte hur jäkla bortkommen jag kände mig mitt i en konversation mellan fyra människor på ett språk jag kan typ tre ord av. Ännu värre är det när folk hela tiden tror att jag faktiskt kan prata vietnamesiska och tilltalar mig därefter...
Bild från torsdagens lektion! Killen allra längst till vänster är Tuấns bäste kompis tror jag och de är verkligen av samma skrot och korn de där två. Högljudda och stökiga som bara den och idag fick de för sig att de skulle kasta pappersbollar och spruta bläck på mig. Små skitungar är vad de är!!!! Men Tuấn fick nog dåligt samvete för han drog med mig till toaletten och hjälpte mig att tvätta mitt ben. Jag kan fortfarande inte bli arg på honom. ;P
...är vad jag har känt mig de senaste timmarna! Strömmen försvann nämligen vid halv åtta-tiden och som medlem av det moderna samhället på 2000-talet är det ju alltid intressant att se hur man (inte) klarar sig då. Till råga på allt skulle ju jag och Lêna dessutom till Han Market vid åtta (ja äckligt tidigt i mitt tycke också) men när hon fortfarande inte hade dykt upp klockan tio och vår enda chans kontakt är Facebook (kräver wifi) blev jag naturligtvis orolig. Det visade sig i alla fall att hon hade fått punktering på sin moppe så det blev ingen shopping. Men helt sysslolös kommer jag ändå inte bli idag då vi i eftermiddag ska till social support och ha engelskalektion igen. Jobb på min lediga dag men vad gör det när mitt jobb är så jävla underbart?
Min lille gris jag målade igår kväll! Dock trodde jag att det var vattenfärger så min staty blev ganska blek och glåmig jämfört med alla andras...Lêna däremot visade sig vara en expert av aldrig förut skådade mått med runt 60 (!) av dessa i sitt rum!
God kväll bloggen! Här i Da Nang är klockan precis efter sex på kvällen och jag ligger och vilar en stund efter middagen, som idag bestod av vietnamesiska pannkakor. Tänk er en omelett som man lindar in i rispapper och ni har en ganska bra bild av hur denna rätt ser ut. Vår variant idag hade fyllning bestående av grönsaker och räkor, samt att vi doppade dem i någon slags jordnötsaktig sås. Satt fint!
Om en stund ska vi ut med Lê Na från engelskaklubben och pröva på en för mig hittills outforskad aktivitet. Som hon förklarade det köper man en vit staty och målar och dekorerar den därefter. Låter lite diffust, ja, men vi får se!
Här är några bilder från idag, jag tillsammans med två killar från social support-centret som jag verkligen har fallit pladask för. Så himla underbara är de! Dock berättade Mr. Viet att Tuấn (längst ner) tydligen är en riktig liten vilde - 13 år, röker och vägrar gå i skolan. Men man gav mig en teckning idag och jag är ju som sagt lite svag för honom...
Japp, idag var det dags att börja på riktigt. Dock såg arbetsdagens första halva (på bebis-hemmet) i princip likadan som när vi var där första gången och introducerades. Det var (än så länge) inga svåra uppgifter utan det var lek, matning, blöjbyte o.s.v. som gällde. Vi jobbar dessutom heller inte så länge - ca 08:20 lämnade vi huset och ungefär klockan elva tror jag att vi åkte tillbaka.
Nu är klockan 12:15 och således mitt i den dagliga vilostunden. Mellan ca elva och halv ett tar man en paus för lunch och tupplur, vilket jag tror beror mycket på att det är som varmast mellan dessa tidpunkter, speciellt nu på sommaren. Både igår och idag har termometern i bilen visat på 40 grader! Och i Sverige jublar vi när temperaturen kämpar sig över 23 typ...
Vid tvåtiden ska vi iväg till ett dagis där vi ska undervisa barnen i engelska, så jag ska också försöka sova en stund innan dess. Sömnen har nämligen fått ta en del stryk dessa dagar då vi jobbar till fem-sex och bara har kvällarna till att hitta på saker. Igår åkte jag, Joost och Nuong (jobbar på VV) tillsammans med ett gäng universitetsstudenter (de har en engelskaklubb vars möten jag och Joost är med på) till en bar för att titta på Vietnam-Arsenal. 15 MILJARDER vietnamesiska dong kostade det att få hit Arsenal. Det är ju i och för sig rätt mycket mindre i svenska kronor, men 4,7 miljoner räcker ju till det med. Dessutom vann engelsmännen med 7-1 så om det var väl spenderade pengar går ju att diskutera...Jaja, apropå engelskaklubben ska vi i alla fall till social support-centret vid fem för mer engelskaundervisning tillsammans med dem. Bra träning om jag nu vill bli lärare!
lite bilder i blandad ordning, ska skriva bildtexter när jag får tillgång till en dator!
på flygplatsen
bad i Dai Loc! Detta var första gången, sedan badade vi även när vi åkte till Dai Loc över torsdag-fredag sista veckan+tog med barnen från social support till poolen på måndagen.
jag och joost stack ner till floden, där alla uteställen för turister ligger, en kväll och tog en öl. i bakgrunden syns nybyggda dragon bridge! sjukt häftig, ändrar färg och varje lördag sprutar den eld.
avokadoglass efter första mötet med 2ec
rundtur i stan på eftermiddagen samma dag som jag kom. dragon bridge även här, sedd från parkeringen vid museet.
en av tjejerna i dai loc! så sööööt
Hej allihopa där hemma i Sverige? Hur har ni det? Själv har jag det SUUUUUPER här i Da Nang!!
Självklart kunde min resa hit dock inte gå helt problemfritt, utan flyget från Paris lyfte två timmar försent och därmed missade jag min transfer från Hanoi. Så när jag väl anlände fick jag först vänta på bagaget i en evighet, sen hitta en ny flight plus försöka kontakta personalen på Volunteer Vietnam som stod här i Da Nang och väntade på mig.
Men allt löste sig och min första kväll i Vietnam spenderades på Mr. Viets (VV:s chef och grundare) födelsedagskalas. Det var mr. Viet, hans familj, VV:s anställda, jag och så den andre volontären, en holländsk kille vid namn Joost. Jag tror aldrig att jag har varit med om en liknande fest, vi blev serverade säkert tio rätter, skålade minst lika många gånger och mr. Viet höll ett jättefint tal.
Just nu är klockan 08:11, Joost och jag har precis ätit frukost och vid halv nio ska vi få en liten introduktion till vad det är vi ska göra resten av tiden här. Hoppas på mycket roligt!!
HEJ!! 20 SEK INTERNET KVAR MEN JAG MAR BRA
