lina

 

Hej allihopa! Här ovan ser ni ett tafatt försök till en panoramabild över mitt nya rum där jag ska bo den kommande månaden. Det är nämligen så att det är helt fullt i volontärhuset under juni månad, med sex stycken som bor där redan nu och tre till som kommer imorgon, så eftersom jag inte är här främst för att jobba denna gång sa jag såklart att jag kan bo någon annanstans. Detta rum hyrs ut av en kvinna som bor precis runt hörnet från volontärhuset så läget är perfekt. Det är fräscht, STORT, har tv, wifi osv. aSNajZZZ verkligen, så här ska jag nog trivas som fisken i vattnet. Ägarinnan kan ingen engelska men är väldigt trevlig ändå och verkar gilla mig. Hon sa till co Hai, som var med som tolk, att hon tyckte jag var väldigt vacker och verkade vara en passande fru till hennes son. jag ba ".........Ja.........ha??????????". Sonen pluggar tydligen i Sydkorea och när hon fick höra att jag pratar koreanska höll hon på att gå i taket och ringde direkt upp honom på Skype så att vi skulle kunna prata. TURLIGT NOG!!!!!!!!!! svarade han inte men jag får nog passa mig för mamman hans ändå. När co Hai frågade om hon inte skulle kunna tänka sig att sänka hyran för rummet lite fnös hon och sa "Pfft, hon kan få hela huset gratis om hon gifter sig med min son". mamma hJÄLP

 

Annars var det jättetur att jag fick bo hos henne, då mr Viet hade lovat att boka hotell till mig innan jag kom så jag skulle få bättre pris (kan man inte vietnamesiska höjs priserna garanterat) men han hade visst glömt bort det, likaså att jag skulle komma igår. Tydligen är han i Hanoi just nu, fick jag veta senare. Så när jag äntligen klev ut från inrikeshallen, för en gångs skull utan förseningar, står det ingen och väntar på mig. Trâm Anh och voluntärerna hade åkt till Tam Ky och skulle stanna över natten så det var ingen idé att ta taxi till volontärhuset, mitt vietnamesiska simkort hade jag såklart glömt hemma så jag hade inga nummer till någon och kunde därför inte heller be att få låna någons telefon. Jag hade sagt tiden till mina vänner men visste inte om någon hade möjlighet att komma, men just som jag höll på att ge upp lite smått såg jag Tuan och Nhan komma gående mot mig likt två räddande änglar. Den lättnaden alltså! På väg till parkeringen mötte vi även Olivia, och Ha kom också även om hon var 21 år försenad som vanligt. 

 

Jag höll halvt på att svälta ihjäl så vi drog för att äta lunch. Denna bild visar verkligen hur jag kände mig just då. Mådde skit och såg skit ut, efter fem timmars sömn på två dagar och 20 timmar på resande fot. Efter lunchen åkte jag och Ha med Nhan hem till honom för att lämna mina väskor där. Vi tänkte att vi skulle ringa co Hai och be henne komma med nyckeln till volontärhuset så att jag kunde sova där inatt eftersom ingen ändå skulle vara där, men hon var inte hemma just då så jag och Ha drog till Bong Phuong istället. Det var jättekul att se dem igen och jag kan lova att hårtvätt och ansiktsmassage satt fint efter så många timmar i torr flygplansluft!

 

 

 

 

 

Efter det skulle vi egentligen åka och köpa ett simkort till mig, men på vägen blev vi omkörda av två av Has gamla klasskompisar från gymnasiet som bjöd med oss för att dricka öl vid stranden. Förutom vi var det två killar till och den enes flickvän och de var jättetrevliga allihopa även fast de inte kunde så bra engelska. De tyckte visst att jag också var trevlig, i alla fall två av killarna som hela tiden hällde upp mer dricka åt mig, lade upp mat och vek vårrullar, listade alla saker de kunde om Sverige, erbjöd sig att köra mig vart jag än vill åka, frågade om jag vill hälsa på hos dem, ville vara i par med mig när vi skulle köra en lek osv osv. Även de frågade om jag ville gifta mig med dem, men deras frierier var nog mest på skoj. Hoppas verkligen det, i alla fall om deras mammor är likadana som min hyresvärdinna.....