lina

Inatt stormade det i Đà Nẵng och när det stormar i Vietnam betyder det alltså inte ösregn och lite snålblåst. Utan nej, här snackar vi tyfonstorlek och detta var den elfte på endast två månader. Tram Anh lade ut dessa bilder på  Facebook innan och ja, ni ser ju själva...Känns så sjukt konstigt att tänka att jag har varit på vissa av dessa förstörda platser för bara ett par månader sedan.

 

 

De här bilderna skickade mr Viet till mig efter förra stormen, som slog mestadels mot områdena norr om Da Nang. Där är husen ofta byggda mycket mindre stabilt än inne i stan, ligger mera oskyddat och följderna blir naturligtvis därefter. Volunteer Vietnam håller på med en insamling till förmån för de som fått sina hus förstörda så känner man för att skänka en slant (beloppet spelar verkligen ingen roll, tänk på att våra pengar är värda mycket mer i Vietnam) är det bara att hojta till!

 

Hade det här varit en instagram-post hade min givna hashtag varit #röv. För jag är verkligen så lite måndagsmänniska som man någonsin kan bli. Dagen har bjudit på två lektioner, varav en missad eftersom lärarna tyckte det var lämpligt att inte informera eleverna om schemaändringar (#måndag). Tänkte jag ska försöka laga lite middag om en stund och kände mig sugen på laxburgare, men vi får se om det blir några sådana. Upptäckte nämligen innan att den ena av våra frysar är såpass igenfrostad att den inte går att stänga ordentligt, vilket har lett till att innehållet har tinat och sedan frusit på nytt (#MÅNDAG). Nåja, turligt nog har jag ju min inre röst som ständigt skriker på mig att sluta vara en sån surpuppa, så en uppiggande färgklick denna dag är min nya blus från Monki! 100% måndagshatare, 150% materiella ting-älskare. 

 

ps. bon iver hjälper mot dagar som denna. lovar. ds.

 

Har precis parkerat arslet på fårskinnsfällarna i mammas soffa och slagit på TV:n. Råkade hamna på SVT1 och Världens Barn-galan, där en artist vars ansikte var dolt i mörker precis skulle börja sitt framträdande. Jag tittade på de blinkande blå strålkastarna i bakgrunden och tänkte "Säkert Darin med de effekterna" och vem tror ni inte kliver ut i ljuset en halv sekund senare? Jo Darin! Haha smått surrealistisk upplevelse. 

 

Bilden är från min och Cissis lunch på Super Sushi innan idag! Såååå jävla gött, speciellt för en vrålhungrig Lina som inte har ätit mer än en skål havregrynsgröt fem timmar tidigare. Såååå jävla mätt efteråt dock...Nu dags för mer mat! Sen fotboll om en halvtimme, damn right son i love fridays!

Tentan gick faktiskt hyfsat måste jag säga! Nog för att jag känner mig rejält osäker på om jag klarade den, men jag svarade i alla fall på allt så gott jag kunde, och det var ingen fråga som jag kände att jag verkligen inte hade någon som helst aning om. Oavsett hur det går känns det grymt skönt att ha den avklarad nu! Det var först när jag lämnade tentasalen som jag insåg hur spänd jag faktiskt har känt mig de senaste veckorna, så nu får vi ta igen det genom att vara allmänt onyttiga ett tag framåt. Inte en bok ska öppnas, förutom deckaren jag håller på att läsa innan läggdags om kvällarna just nu. Lite musik på svag volym till det också och aa jo tillvaron känns rätt okej. Dessa låtar nedan går på repeat i mina lurar just nu, stor överraskning att det är vietnamesisk musik va?! Saknaden efter det stället är ganska stor om någon inte hade förstått det...Hur som haver, enorma hits allihopa och givna favoriter på spellistan när det var karaokedags haha.

 

 

 

 

Imorgon har jag skola vid nio och efter det ska jag och Cissi luncha ihop. Både hon och Tove åker hem för att introducera pojkvännerna för sina familjer denna helg så då åker väl jag hem jag med! Alltid skönt att slippa livnära sig på snabbnudlar för ett tag...

 

Inte min, men Lê Nas! Grattade henne med denna söta bild, ett minne från en utekväll i somras. "Grattis på födelsedagen" heter förresten så mycket som 'sinh nhật vui vẻ' på vietnamesiska. Tror inte att ni direkt dog av längtan efter att få veta det men för mycket kunskap kan man aldrig ha! För övrigt är hon rätt mycket sötare utan kameran upptryckt i ansiktet underifrån...

 

 

 

Hej! Hello! Chào bạn! 你好！Salut! 안녕! Skrytvarning kanske (jag pratar ju inte ens vietnamesiska), men som språkstudent vet man hur viktigt det är att ta varje tillfälle i akt att öva. Plus att man får fylligare inledningar på sina blogginlägg också. Just nu sitter jag och tragglar pinyin och jeeeezus vad jag önskar att jag vore stum så att jag bara behövde lära mig att läsa och skriva. Och jämfört med kinesiska ska vi inte ens tala om vietnamesiska. Sex toner istället för fyra. Upp/ner, ner/upp, låg fallande ton hög stigande höger vänster bakochfram ingen ton femhundra toner på samma stavelse. Asså kunde jag inte fötts i ett land med enklare språk...

 

På bilden är det iaf ett hjärta bestående av 552 pappersstjärnor som jag gjorde färdigt idag. Det tog typ ett år och då jag beställde 800 papper har jag helt logiskt alltså villat bort nästan 250 av dessa. Bra jobbat?? 

Ajjemen, då jag inte har någon skola på fredagar får jag varje vecka lyxen att smygstarta helgen en dag i förväg hehe. Har gjort det till min vana att på dessa lediga fredagar städa och tvätta, men städningen har jag klarat av redan idag eftersom Tove skulle komma över så vi får väl se vad det finns att fylla den luckan med. Ska nog inte bli några problem i och för sig, tvätt finns det så det räcker och blir över och det står ett berg av disk på skrivbordet, plugget blir jag väl heller aldrig ledig från...hö. Egentligen var det anledningen till att Tove var här ikväll men så råkade det komma annat emellan och jag läste väl max ett avsnitt i boken. Bara att försöka ta igen det nu i efterhand, jag pluggar ju faktiskt som bäst på kvällen och med en varm choklad-inducerad sockerkick i kroppen höjs min studieförmåga förhoppningsvis ytterligare ett snäpp!

 

På lördag har jag alldeles för mycket skojigheter att välja mellan, antingen 90-talsfest hos Cissis pojkvän eller tjejkväll hos Ida i hennes och Johans nya lägenhet i Hyssna. Blöööö vet inte vilket jag helst vill, båda vore ju grymt roliga. Någon som har en idé för hur jag ska kunna vara med på båda???

 

 

Walla bloggen. Hoppas ni har det bra. Jag har precis kommit hem från mamma och nu ska jag gå till skolan. Sedan ska jag och Tove sushiluncha på ett ställe där vi aldrig har varit innan. Det ska bli spännande. Idag är en bra dag, har jag bestämt. Det var bara det. Min blogg är jätterolig och -intressant. Hejdå. :D

 

 

Det känns fortfarande så sjukt overkligt att han faktiskt är borta på riktigt nu. Att det denna gång inte är för att han är frisk som bloggen läggs ner, att han har vunnit ytterligare en segdragen kamp mot ondskan i magsäcken. Men han förlorade inte heller. Även fast han själv många gånger kände sig svag och maktlös inför denna övermäktiga fiende, även fast fienden till slut var den som drog det längsta strået, var han, och är fortfarande,  en hjälte för så många, inklusive mig själv. 

 

Jag har varit ett fan av Sugarplum Fairy ända sedan Sweet Jackie gick varm på radion. I många år har Kristian varit den vars nivå jag önskade att mina texter kunde uppnå. Men efter att han blev sjuk och bloggen startades hamnade min beundran på ett helt annat plan. Det där radioprogrammet som sändes en dag i somras, till exempel. Hans sommarprat. Att med stabil stämma kunna läsa upp sina egna, ytterst personliga reflektioner om det svåraste i ens liv för ett stort och okänt antal främlingar. Att ett ämne som fick minst lika mycket utrymme som cancern var det land och den värld han som kommer att lämna efter sig får minst lika mycket utrymme som cancern, när dessa ting inte kommer att spela honom den minsta roll. Brevet till det barn vars far han aldrig kommer bli. 

 

 

Vila i frid, Kristian Gidlund. Du är inspiration i dess renaste form. 

Näe nu är jag trött på att vara sjuk! Hade till och med feber i lördags, 38,4 grader som visserligen försvann igår kväll men jag stannade hemma idag för säkerhets skull. Har städat lite, Google+ Hangout:ade med Hà/skypade med Hạnh (tänker då fan inte betala för att jag ska kunna skypa med flera samtidigt :@@), sorterade tvätt och annat sånt där man aldrig har tid eller lust att ta itu med annars. Mellan varven försöker jag plugga vietnamesiska! Åhh de är så roligt så ni anar inte, speciellt eftersom jag faktiskt har folk att öva med :d :d :Dd, till lunch åt jag bacon. Var bara tvungen att tala om det för daaaamn vad gott det var. Man brukar ju tappa smaken när man är förkyld men denna gång var det helt tvärtom. Kanske ska försöka vara sjuk ett tag till då??

 

 

Bonuspoäng om någon känner igen soffan i bakgrunden men det är alltså den soffa som står i mammas källare vilket betyder att jag befinner mig i Skene även denna helg. Hade totalt glömt bort att Skene marten (=marknad på uråldrig bonna-dialekt) skulle vara nu så det var ju en glad överraskning. Tog en tur tillsammans med mamma på eftermiddagen men förutom batterier, varsin hamburgare/munk och en låda kokosbollar till Love köpte vi ingenting. Däremot träffade vi en himla massa folk vi (mest mamma) kände vilket alltid händer på denna tillställning. Inte så konstigt kanske med tanke på att hela Marks kommun under två dagar trängs på Ängskolans skolgård...

 

Men iiiihhhh. Hur fint och mysigt var inte detta lilla rum då. Det är synd att SGS är så jäkla strikta med vad man får och inte får göra, annars hade nog mitt lilla krypin sett rätt annorlunda ut. Klart, sen har jag ju inget burspråk heller...Men jaja, alla större inredningsplaner får nog läggas på is tills jag får min första egna riktiga lägenhet. Studentbostäder i all ära, de är en grym tillgång och det finns inte på långa vägar tillräckligt många, men det är ändå bara tillfälligt och man orkar liksom inte spendera massa tid och pengar på något som man ändå kommer flytta ifrån inom en relativt snar framtid.

 

Och jag går faktiskt i flytt-tankar redan nu. Till en annan studentlägenhet då förstås, men en som har EGET KÖK <3 <3 <3 <345363y6. Har man aldrig bott i korridor kanske man inte förstår vikten av denna lyx, men alla ni som har delat kök vet vad jag pratar om. Det ligger en lägenhet ute som jag skulle ha möjlighet att få, men jag vet inte. Vill inte ta några förhastade beslut liksom. Och jag måste fråga mamma såklart........*hej självständig snart-20-åring*

Denna helg har jag befunnit mig i tryggt förvar hemma hos mamma! Hamnade här lite oplanerat efter att jag var hos tandläkaren i fredags. Vi åkte till Kinna och kollade i de få affärer som finns där, lagade middag tillsammans med Johan på kvällen och igår var det kalas i Sjögarås för Johans bror. Mycket god mat och naturligtvis extra roligt att träffa den sidan av "släkten" eftersom det inte blir att vi ses så ofta. Dock hände det visst en massa roligt i Göteborg också som jag tyvärr gick miste om, först smsade Adam och frågade om jag ville hänga med ut och idag ville Tove gå på tatueringsmässa. Typiskt men man kan ju inte få allt!

 

Just nu sitter jag och gottar mig i solen på altanen medan jag skypar med Hà. Hon berättade precis att Nhơn hade blivit full när han jobbade som servitör på ett bröllop idag och bara legat i sängen och babblat om saker som ingen förstod när han kom hem till Nhân efteråt. haha asså fan vad jag garvade...

 

 

 

Ja, så var jag då tillbaka i Sverige igen! Om nu någon trodde att jag fortfarande var fast i Paris efter det förra inlägget...Både mamma och Johan väntade på flygplatsen, ostbågar (hjärtan) och bettskena var med och efter en halvtimmes välkomstkramar (Johan fem sekunder, mamma den resterande tiden) åkte vi raka vägen till Sushi Today för lunch. Men något som smällde ännu högre var nog ändå igår då världens finaste och bästa Tove, som jag inte träffat på nästan tre månader, ringde på dörren, dessutom med en pizza hon hade köpt med sig till mig i handen. Hur underbar?! 

 

Idag var första skoldagen för denna termin, smått kaotisk men jag har nog gett upp hoppet om att saker och ting någonsin ska gå smidigt för mig. För det första fanns inte böckerna jag behöver till kinesiskan inne hos studentbokhandeln då det faktiska antalet studenter var långt fler än vad skolan hade angett, så att bokhandeln i sin tur inte hade beställt tillräckligt många böcker. Men de sa att för att beställa fler behövde de en namnlista med ca 15-20 personer och så många tyckte jag ändå att det var när jag skrev på, så förhoppningsvis får vi dem nästa vecka! Det var även vissa svårigheter med att hitta till lektionssalen då vi skulle vara på ett ställe jag hittills aldrig har varit på och som dessutom inte ligger i själva huvudbyggnaden utan på andra sidan Näckrosdammen, sådär lagom gömd bakom buskar och träd. Men hur det nu var hittade jag och Patrik dit i alla fall och kom inflåsande lagom till lektionens början, efter 20 minuter och en omväg upp till Lyckans Väg. 'Det reder sig,' sa gumman som sket i såsen!!!!!

 

Och inget sammanbrott heller denna gång! Enda tårarna som kom var av lättnad när jag såg Hà och de andra komma springandes fem minuter innan jag var tvungen att boarda. Jag tror det är för att den här gången vet jag vad jag lämnar och kommer komma tillbaka till. Så även om det naturligtvis är tråkigt att behöva åka är den största känslan just nu ändå glädje. Har redan börjat planera inför nästa resa, 20-årsdag, jul och nyår i ett svep kräver en del packning...